Abbe i ett nötskal

Jag håller ju själv fortfarande på att lära känna den där speciella herrn jag ahr i hagen. Han är en ganska speciell häst med mycket åsikter och konstigheter för sig men han är också en väldigt vänlig individ som alltid tycker att gos/mys och borst borde stå överst på att-göra-listan och att mockning är totalt onödigt. Han vill gärna ha uppmärksamhet all tid jag är där och han vill helst av allt vila mulen mot axeln, pussas, tigga och vara allmänt odräglig. Jag har några små saker som jag lagt på minnet som ni kanske inte visste om Abbe. 
 
  • Han fullkomligt avskyr halstäcken, jag har försökt men han vill helt enkelt inte vara instängd på halsen. Om det är riktigt skitväder så går en ofodrad hals bra men där går gränsen
  • Han behöver alltid gå på toa efter ett ridpass och det är nästan alltid så att han inte går på toa på ridbanan utan någonstans på väg från ridbanan/ridhuset till stallet. När han behöver gå så behöver han gå och skaq bajsa pronto, vilket oftast innebär mitt i någon gång, mitt på stallplanen, i en dörröppning etc. Han är mästare på att bajsa på opraktiska ställen. Det spelar heller ingen roll hur länge jag befinner mig på ridbanan efter ett ridpass, även om jag är där 15-20 min så bajsar han inte fören han kommer till ett mindre bra ställe
  • Han har blivit en liten tjockis. Jag trodde aldrig jag skulle säga det om min svårfödda lilla kuse men han har faktiskt lagt på sig och blivit lite tjock nu under sommaren. Så han får gärna gå ner ett hekto eller två men hellre lite för rund än så tanig som han var när han kom. Förhoppningsvis kanske jag inte kommer behöva fodra honom till förbannelse i höst/vinter utan endast hålla en god nivå. 
  • Döda ting är absolut läskigare än levande. Vilda djur mitt framför nästan går bra medan en sten kan vara det läskigaste i världen. Makes no sense. Stockar, rotvältor, stenar, stubbar och andra döda ting är fruktansvärda (jag tror Peggy lärt honom)!
  • Världens gottegris. Han är en riktig liten gottegris och tyvärr i dagsläget ganska bortskämd men jag kan leva med det. Han är fasligt söt när han tigger och jag är helt enkelt en svag individ. När han inte får något har han börjat se ännu sötare ut och funkar inte det försöker han hota mig. Även det något som jag misstänker att Peggy lärt honom ;)  Vi bad Peggy lära Abbe allt bra hon kan, tror hon har en annan vision än oss om vilka som är hennes bra egenskaper respektive mindre bra (om än väldigt charmiga)!