TuesdayThoughts: Materialist, javisst! Eller?

Liiite för sent eftersom det inte är tisdag längre. Men bättre sent än aldrig tänker jag. 
 
Jag tror nästan att vi alla kan skriva under på att vi har ganska mycket saker till våra älskade hästar. I regel är stallets förvarningsutrymmen överfulla, vi har en del i bilen, något hemma och på andra lämpliga eller mindre lämpliga ställen. Sakerna flödar och de verkar föröka sig också? Eller har man bara glömt bort hälften som man har?
 
Att ridsporten är en matrialsport vet vi nog alla om. Det går givetvis att lyckas ändå men vi verkar inbilla oss att det går bättre om vi har fina saker. Självklart är fina saker superroligt (det tycker jag också) men hur mycket är nödvändigt egentligen? Vi är nog många som borde lägga pengarna på träning istället för ännu ett nytt schabrak eller kanske bara låta bli för att vi har tillräckligt som det är. Kanske, kanske inte. Det är ju trots allt ett fritt val.
 
Vad jag tycker är tråkigt i den här ekvationen är att det är säkerligen många som känner att de inte kan köpa nya saker hela tiden, speciellt inte dyra och populära märken eller sadlar för tiotusentals kronor. Sen finns det faktiskt en aspekt till och det är miljöaspekten. Vi konsumerar otroligt mycket redan sedan innan, jag vet inte om ridsporten behöver vara en bidragande faktor också.
 
För mig är det ganska självklart att när jag köper något så används det flitigt tills den dagen det går sönder mer eller mindre. Jag har en del grejer, absolut men jag försöker slita dem med hälsan och inte byta ut för att något annat är mer inne. Om jag rannsakar mig själv varje gång och frågar:
1. Är det något jag behöver?
2. Är det något jag kommer kunna använda en lång tid framöver?
3. Finns det något som det ersätter?
 
Då får jag mer koll på att jag köper just saker som jag behöver och som jag kommer vilja ha en bra tid framöver. Det känns absolut bäst för mig. Självklart köper även jag saker ibland som jag bara känenr att jag vill ha men som jag kanske egentligen inte behöver men jag försöker. 
 
Att ha häst är dyrt men frågan är hur dyrt det är egentligen om vi inte hade köpt så himla mycket saker. I den här sporten är allt dyrt och utrustningen är inget undantag. Vi pumpas på pengar och vi betalar gladeligen. Ibland undrar jag faktiskt hur alla har råd? Vi är två personer i vårt hushåll och tjänar båda över medel och där en utav oss kännar ganska mycket mer än medel och jag känner ändå inte att jag kan spendera lika mycket pengar på prylar som de flesta andra jag känner även om jag hade velat. Så ibland undrar jag, vart kommer pengarna ifrån? Har verkligen alla råd eller går folk på knäna för att kunna köpa saker, passa in och känna att de kan fylla sadelkammaren till bredden? Det känns som att väldigt många kan köpa nya set med schabrak för tusen kronor, ny hjälm för 7000 kr, en ny kavaj till samlingen för 5000 kr så att man kan matcha varje schabrak man har, nya rambotäcken för 3500kr etct etc. Det finns som sagt inte i min värld, och hade inte funnits även om jag ville. 
 
Detta fenomen är ändå ganska nytt. Jag kan inte menas att det var så när jag red ponny till exempel. Då var det betydligt enklare. Eller i alla fall upplevde jag det som det. Idag känns det som att man åker och tävlar för att visa upp sitt fina släp, sin dyra sadel och sin tävlingsoutfit som går loss på hur många tusenlappar som helst inte för att tävla (vilket är dyrt i sig), och jag vill nog tycka att det inte alltid är gynnsamt för sporten. Det känns som att många tävlar av "fel" anledning".
 
Jag vill ändå poängtera att det självklart är okej att köpa saker, dyra märken och det som faller en in. Jag ser inget konstigt med det, inte alls. Jag gillar själv att unna mig fina saker och gör det titt som tätt. Jag önskar kanske mer att attityden kring det ändras lite för jag tror den är hämmande. Jag önskar att alla känner sig välkomna oavsett möjlighet till prylmani eller inte. Det är ju trots allt bara en viss andel saker vi faktiskt behöver!
 
Om ni skulle lista de saker ni faktiskt behöver, vad skulle listan innehålla? 
 
 
 

TuesdayThoughts: Kraftfoder vs grovfoder

Jag blir fortfarande förvånad över hur många som lägger en halv förmögenhet på kraftfoder i alla dess former och i stora mängder. Det för för mig fortfarande ofattbart att så många fortfarande inte har någon koll på hur man borde fodra en häst.
 
Det kanske låter hårt och jag är långt lååångt ifrån fullärd själv. Jag har mil kvar att vandra men det borde ändå ligga i folks intresse att läsa på och veta vad man bör stoppa i sin häst och vad man faktiskt stoppar i den? Jag påstår mig därför inte vara ett proffs i frågan men ibland undrar jag om folk gillar att lägga enorma summor pengar på något de egentligen inte vet vad det är? Självklart gör man absolut som man vill. Det gör man alltid med sin egen häst, hellre att den får mat än ingen alls.
 
Det är ingen nyhet (i alla fall inte för mig och förhoppningsvis inte så många andra heller) att basen i en hästs foderstat bör bestå av grovfoder. Grovfoder med en analys där man kompletterar med kraftfoder eller allra helst (i mitt tycke) lusern, betfor, korn/havre etc, det vill säga rena råvaror i den mån det går. Om det inte är möjligt att komplettera med ovanstående (på grund av olika anledningar) så är färdigfoder ett bra komplement. Jag får ärligt talat magsår av alla stackars hästar (som jag tyvärr ser ofta) som lever i följande filosofi:
  • Lever på konstant svältkost
    Jag förstår att en tjock häst inte är bra, men det är inte konstant svält med magsår och en olycklig häst heller. Då får man motionera mera eller komplettera med halm, eller ge väldigt näringsfattigt hö så att hästen får sitt tuggbehov tillgodosett
  • Får mer kraftfoder än vad en häst rimligen borde kunna äta
    En häst som nästan får mer kraftfoder än grovfoder och helst 17 tillskott i varje hink. Det är i få fall som grovfodret behöver kompletteras med så pass mycket kraftfoder som 4+kg
  • Där kraftfoder mixas i oändlighet och byts fram och tillbaka
    Den typen av människor som blandar 100 sorter, byter när hen behagar för att det efter 2 veckor "inte ger resultatet som står på påsen" eller för att det kommit ut något nytt spännande på marknaden eller i den lokala hästaffären. För vi har alla lärt oss att tvära foderbyten, och generellt byte av foder 30 ggr per år är hälsosamt för en hästmage
Ovan ser jag faktiskt ofta och det är fantastiskt att folk inte vet bättre. Om man skulle yttra sig i frågan så har man dålig koll, eller så finns det någon dålig "anledning" till varför det är som det är, eller tusen andra försvar. Jag tycker det är jobbigt med hästar som konstant inte får uppfylla sitt tuggbehov. En häst känner inte mättnad som vi, de är i stort behov av att tugga många, många timmar om dygnet för att känna sig tillfreds och nöjda. Det uppfylls inte av 5 kg hösilage eller 7kg hösilage och 4 kg kraftfoder. Det är omöjligt. Hästarna får stå hungriga med risk för magsår konstant. Skillnad i kilo är det givetvis om det rör sig om hö, 7 kg hö är betydligt mer massa än 7 kg hösilage med en tshalt på 60%.  
 
Någonstans har vi som hästägare ett stort ansvar i att läsa på och skapa de bästa förutsättningarna för våra hästar. Om man inte vet och gör saker på grund av okunskap så är det mycket bättre att fråga eller försöka läsa på för att skapa sig en så bra bild som möjligt av vad en häst behöver. Det här är inga nyheter. Sen hade man kunnat önska att foderbolagen kunde sluta ha liknande tabeller som den nedan på sina påsar. Jag struntar i att ni säljer mer foder, ni bidrar till sämre hästhållning för många hästar på köpet. 
 
Denna säger alltså att jag oberoende på värdena på mitt hö endast ska ge mellan 6-9 kg hö och komplettera med upp till 4 kg pelletrerat kraftfoder? Jag vet få hästar som behöver 4 kg eller mer i kraftfoder. Det är för mig absurt. Vi kan också klargöra att inga av våra ridhästar som rids normalt (även om de tränar och tävlar) anses vara i hård träning. Hård träning där pratar vi om trav och galopphästar och möjligen vissa ridskolehästar som går fler timmar varje dag.
 
Missförstå mig inte, jag är varken emot kraftfoder som sådant eller att fodra med det. Jag är heller inte emot varationen som finns på markanden och använder själv kraftfoder till Abbe. Jag tycker bara att man ska vara försiktig och använda det på rätt sätt, veta vad det innehåller och inte köpa något för hur påsen ser ut, eller vad som är inne just nu. 
 
Mitt mål är alltid att ha ett grovfoder av god kvalité och med så pass anpassade värden som möjligt och till det kompletterar jag med råvaror i första hand och i sista hand färdigfoder (pellets eller müsli). Det är egentligen inte så svårt och det blir definitivt billigare med grovfoder i längden. En gladare häst och en gladare plånbok. Sen finns det givetvis undantag, hästar som inte äter mer än 7 kg hö och behöver få i sig mer, eller tillfällen när man endast fått tag i ett grovfoder som måste kompletteras mycket etc etc, men jag vet fler än en som borde tänka om och läsa på lite mer om hur hästens mage fungerar och vad den är i behov av. 
 
 
 
 

TuesdayThoughts: Fack och boxar

Vi människor är av någon outgrundlig anledning väldigt bra på att placera andra människor (och oss själva för den delen) i fack. Jag undrar så innerligt varför?
 
Varför känner vi ett behov av att placera andra och oss själva i olika fack. Vi människor gillar att göra det generellt och vi är inte bättre i hästvärlden. Här placerar vi människor i fack eller boxar hur som helst och har helst förutfattade meningar kring varje box eller fack också för självklart är det det fack som vi placerar oss själva i som är det enda rätta. Jag är förvånad över hur många som verkligen vill skilja våra inriktningar åt och placera andra i fack.
 
Tänk om vi kunde sluta placera människor vi känner och inte känner i fack. Tänk om vi kunde sluta ha förutfattade meningar om precis allt och alla. Tänk om vi kunde se oss alla som bara hästmänniskor och ryttare med en gemensam faktor: vi älskar hästar. Tänk om vi skulle kunna se alla som rider som bara ryttare oavsett om de sitter på en islandshäst eller ett dressyrstammat halvblod, oavsett om man går över stock och sten i skogen eller hoppar höga hinder på en ridbana. Om vi kunde bli lite mer neutrala så tror jag att vi skulle kunna se mer över gränserna, lära av varandra och faktiskt kunna kombinera flera olika inriktningar inom just ridsporten. Vi kanske skulle fråga varandra mer, och därmed upptäcka mer. Med det så kanske man också har turen att hitta det som fungerar bäst för både häst, ryttare och som ekipage. Man skulle kunna ha turen att hitta precis den kombinationen som passar en som handen i handsken och kan hjälpa en att uppnå sina mål. Jag kommer alltid hävda att det finns flera vägar till samma mål när man pratar om hästar. För hästar är individer och behöver olika upplägg, ett standardsystem fungerar inte för alla individer. Om man ser Msv dressyr som slutmålet finns det lika många vägar dit som det finns hästar. Jag tror inte att någon gynnas av att placera varken sig själv eller någon annan i ett förutbestämt fack. 
 
Så kan vi inte bara lova varandra att försöka vara lite mer öppna, mindre dömande och sluta stoppa människor i fack. Vi skapar klyftor mellan grenarna istället för att bygga broar så vi kan hälsa på, lära oss och skapa ny förståelse och hjälpa varandra. Vi har ju trots allt en och samma grund som vi står på: kärleken till hästen! 
 
Om någon skulle vilja stoppa mig i ett fack så skulle jag vilja hamna i: Hon-som-tränar-och-vill-utvecklas-samtidigt-som-hon-vill-snubbla-över-pinnar-i-skogen-och-flyga-över-färgglada-bommar-på-ridbanan,-hoppa-stockar-på-en-äng-och-bli-bättre-inom-akademisk-ridkonst-och-som-gärna-vill-prova-på-WE-och-främst-ha-kul-och-låta-hästen-leva-ett-så-naturligt-liv-som-möjligt-och-som-funderar-på-att-sko-av-i-framtiden-bara-för-att-prova-och-har-som-slutmål-att-vilja-kunna-rida-mitt-nervvrak-med-halsring. Finns det?
 
Har någon det facket på sin lista eller? I så fall stoppa mig där. För jag ser en tjusning i att mixa och kombinera för att hitta den perfekta balansen och träningssättet för just min häst. Jag vill inte vara i ett fack, i så fall vill jag vara i så många fler och om jag bara får välja ett så blir det Hon som älskar hästar. För så nekelt är det, eller borde vara. Vi kämpar och sliter dag ut och dag in för kärleken till hästar. Det är något jag aldrig vill glömma vilket fack jag än hamnar i. 
 
 
 
 
 
 
1