ryttarduon

För mig är det lite av ett mysterium när det kommer till Sveriges val av ålder på ponny. Varför envisas vi i Sverige med att ha 18 år på ponny när majoriteten av världens läder har valt 16 år?

För mig känns det bra mycket mer rimligt att sätta 16 år som gräns på ponny. Mina åsikter grundar jag främst på två punkter/faktorer:

1. Majoriteten av de som rider ponny är för stora, det underlättar inte att det är okej att tävla ponny tills man är 18 år gammal. Många 18-åringar anser jag är på tok för stora för sina ponnys vilket för mig är otroligt oroväckande, att varken tränare eller man själv som ryttare inser detta.
2. Om man vill satsa och bli något inom ridsporten är det viktigt att man går upp på stor häst så fort som möjligt. Man får ju ändå "börja om" på stor häst, då spelar det ingen roll om du har meriter på ponny upp till 16år eller 18år.


För mig är det ren idioti att sitta och harva runt på ponny. Kom inte och säg att man ska få vara barn/ungdom så länge som möjligt och att det inte är lika kul på stor häst. Det är ren bullshit, allt blir vad man gör det till. Skulle reglerna ändras så skulle det ju dyka upp fler unga på hästtävlingar också, vilket kommer generera i samma känsla och stämning. Man får ju ändå inte tävla internationellt när´man är över 18 år vilket också borde vara en morot. Kom upp på storhäst i tid, och försök komma ut och tävla internationellt istället.

Nä jag kan verkligen inte i min vildaste fantasi förstå varför vi har andra regler än resterande europa. Otroligt konstigt. Jag tycker vi borde ändra reglerna. Få ett mer internationellt tänk och låta ponnyerna gå vidare i tid till mindre ryttare som kan använda deras kapacitet borde nationellt och internationellt.

Håller ni med eller har jag fel?

Då jag nyligen fick känna på det själv så ansåg jag att det kunde vara ett passande ämne att skriva om. Det är nämligen något jag hatar mest med hela Internet-världen. Folks förmåga att sitta och döma folk de inte känner. Detta underlättas självklart när man sitter anonym bakom en dataskärm, man behöver inte ta det face to face utan man kan snabbt knappra på tangenterna och skriva avskyvärda saker.

Bakgrund
Jag hittade av en slump genom en tjej som kommenterat ett klipp på mig/caga på youtube en dayview som skrivit mindre fina saker om min ridning. Det var saker i stil med att jag inte kunde rida, plågade min häst ect och självklart fick hon medhåll från ca 70-80 personer. Det var alltså synd om min häst, jag plågade och misshandlade henne i och med min ridning, jag var en jävla åsa som inte borde ha häst. För jag var inte mogen för det, jag skadade henne och hon var värd någon bättre. Det var med andra ord rena påhopp. Jag brukar inte ta illa vid mig men samtidingt är det inte alls speciellt kul att höra att folk anser att man misshandlar och skadar sin häst. Jag har aldrig via filmklippet sagt att jag rider bra, jag vet mycket väl att jag inte är proffs, jag vet att jag måste jobba med mina skänklar och min hand. Men samtidigt vet jag också att min häst har det väldigt bra hos mig, jag gör henne inte illa och jag vet också att trots att jag inte är fullärd eller proffs så kan jag rida. Annars hade jag inte varit där jag är idag. Nu vet ni varför jag vill ta upp och belysa detta. Ni måste också veta att jag utgår från rena påhopp, förtal och ren mobbning, inte lite kommentarer med lite halvtaskig attityd, konstruktig kritik eller likande.


Här ser ni min olyckliga, misshandlade häst och jag själv åsnan på ryggen.


Grupptrycket och osäkerhet
Det räcker att en människa hittar ett klipp eller en bild på Internet, anser sig ha åsikter om denna och skriva dessa. Skrivs de på ett tillräckligt säkert sätt med en tuff attityd och med målet att såra den utsatta personen så kommer snabbt folk att följa med. "Jaha, tycker hon så. Jo men så är det nog, det kan jag också se. Fan vad illa. jag ska också kommentera" och sen har helt plötsligt två kommenterat och när två personer tycker det så är det väl så? Det kommer några av alla som läser att tycka så helt plötsligt har vi 10 st, och då går det fort vill jag lova. Då kan helt plötsligt alla se felen och alla ska klaga, göra påhopp och trycka ner den här människan så mycket som möjligt. För det får dessa personer att känna sig bättre, de klagar inte på mig utan någon annan då måste ju jag vara bättre. Eller hur?

Allt detta startar av att en person kände sig lite liten eller tycker sig vara ett riktigt proffs och var tvungen att lägga sig i på ett omoget, oproffsigt och okunstruktivt sätt. För det är väl så man gör? Det är väl det som är det bästa med Internet. För det absolut bästa är att de alla som sitter där och kommenterar inte rider eller tar hand om sina hästar bättre, de har alla problem ect som är mer eller mindre. Att sitta och kommentera på ett sådant sätt visar endast okunskap, för har du kunskap så ger du istället tips och konstruktiv kritik men människor som inte har kunskap om de som de snackar om är också oförmögna att ge tips och hjälp. För dom vet helt enkelt inte vad som ska tipsa om, för dom vet inte hur problemet/felet ska avhjälpas. Det är ren fakta, jag kanmed största säkerhet säga att hos 99% av dem som kommenterar så är det så det ligger till.


Utan grunder
Anledningen till varför det gör mig så förbannad är för att folk kommenterar, dömer och vräker ur sig saker utan att ha en grund och stå på. Du kan inte avgöra utifrån en film eller en bildserie hur ryttaren rider, tränaren säger, hästen är ect. Det kan man inte, hur mycekt folk än vill ha det så. Du dömer utan grunder att stå på. Det kan kosta personen dyrt. Nästan gång kanske du vräker ur sig saker som personen i fråga inte kan hjälpa, och då helt plötsligt sårar det så sjukt mycket mer. "Jävla åsna, sitt still med benen för fan du misshandlar din häst", den kommentaren kanske hamnar hos någon som är handikappad eller sjuk, reumatiker eller liknande, denna person kan inte hjälpa att benen inte är helt stilla. Det kommer också såra så sjukt mycket. Jag skiter i det eftersom jag vet att personerna har fel men i orätta händer kan det såra så mycket. Du vet aldrig bakgrunden fören du följt personen en längre tid, sett flertalet filmer, bilder med tillhörande text samt träffat personen i verkligheten och sett henne/honom rida och hantera sin häst.

  


Olagligt
Jag skulle kunna om jag ville (eller snarare hade orken) kunna anmäla nästan varenda person som skrivit gällande min ridning. Varför? Jo för att det för det första är förtal och ofredande. Det är inte okej att sitta och säga att jag misshandlar min häst, att jag inte borde ha häst, att min häst skulle ha det bättre hos någon annan, att jag är en jävla åsna/kossa. Det är INTE okej, det är olagligt. Det spelar inte heller någon roll vad som sägs för att det är jag som individ som avgör vad som är ofredande och förtal, inte den som säger det. Men de som sitter och skriver dessa inlägg och kommentarer är inte direkt kapabla och insatta nog att veta vad sveriges regelverk säger. That's it. Dom vet inte att det dom gör är olagligt och kan anmälas. Det är bara användarnamn, ip-adress och kommentaren som behövs så kan jag lätt göra en anmälan. En anmälan är superkul att ha på sig när man är 12-15 år gammal. Då har man lyckats här i livet.


Stark eller inte
Huvida hur mycket man tar åt sig är helt upp till den utsatta individen. Vissa bryr sig inte alls, vissa bryr sig lite grann och vissa blir otroligt upprörda och ledsna. Vissa reagerar som jag istället, frustration och vilja att sätta dit allihop. Anledningen till att jag reagerar såhär är helt enkelt för att jag vet hur mycket det hade sårat mig om det hade inträffat när jag var 13-16 år gammal. Då alla andras åsikter betydde så otroligt mycket, då minsta lilla betydde hela världen. Nästa gång kanske de inte ger sig på en 21-åring med lite skinn på nästan. och förmågan att skita i vad folk tycker utan det kanske är den osäkra 14-åringen som blir utsatt. Jag vill inte att det ska hända. Därav mitt hat och viljan att sätta dit dom finns. Jag skulle helt enkelt vilja knacka på deras dörr och trycka upp en anmälan i fejset på varenda en av dom. Det är helt enkelt mitt sätt att hantera detta på, andra reagerar och vill hantera det på andra sätt. 

Alla är vi olika och det är väl det som gör den här världen så otroligt underbar. Alla är olika, det finns så mycket att hämta och ge. Ingen är den andra lik och alla har något att bidra med, och alla kan få av andra om man bara är tillräckligt öppen för det. det är en fin värld vi lever i men som tyvärr förstörs av några otroligt osäkra och okunniga personer som mer än gärna förstör stämningen. 



Vill ge min vän, bollplank och bloggpartner en stor kram i och med hennes stöttning och mod att säga ifrån. Grym är hon och hon räknas som en utav mina absolut närmsta vänner. Vet ni varför, jo för att hon är just den hon är, hon vänder inte kappan efter vinden, hon står upp för sina åsikter oavsett om dom är samma som andras (och mina) eller inte. Hon är en stöttande pelare som jag alltid kan hitta hjälp hos. Hon är helt enkelt grym!   


Glöm inte bort att jag absolut uppskattar och värderar olika tyckande, tips och konstruktiv kritik annars skulle jag aldrig lära mig mer, aldrig få ett ärligt utbyte eller mer kött på benen. Det är nämligen helt andra saker. jag uppskattar olikheter så länge man kan framföra dem utan förtal och ofredande. Så självklart, har ni orkat läsa hela texten så år ni mer än gärna ha en åsikt och lämna den här :)

 

Min häst är skodd runt om, och därmed har jag också broddar runt om. Antalet broddar i varje sko varierar, antingen har jag två i alla eller så har jag fyra, det beror helt enkelt på om tanken är att det ska vara kallt en längre period eller enstaka dagar/någon vecka.

Är det under en kortare tid så anser jag att det räcker med 2 brodd i varje, då de med andra ord skall ut lika snart igen. Vet jag dock att det förväntas bli snö under en längre period (exempelvis som det varit de två tidigare vintrar) då blir det antingen guldskor (med fyra fasta broddar i varje) eller skor med 4 broddar i varje.

Caga står med broddar runt om och delar hage med andra hästar men vi har allaihop broddar runt om. Detta kan ses som en risk då det är lättare för broddtramp eller broddsparkar. Å andra sidan måste man fråga sig vad man undviker och vad man får istället. Lite av en riskanalys, vilka skador tar jag "hellre" än andra, hur ser diagnosen och oddsen ut. Jag tar hellre ett broddtramp än en sträckning/omkullspringning eller ännu värre en fläkning.

Jag kommer alltid ha broddar runt om och jag kommer inte ändra min åsikter kring detta. Ibland kan jag till och med tycka att det är idioti att inte ha broddar runt om. För att slippa diverse småtramp kan man ju ha boots i hagen som skydd. Detta anser inte jag ebhövs på min då hon har gansk bra koll på sina ben.

Hur gör du med din häst? Och vad anser du om saken?

Inom allt vad ridsport heter är kommunikation a och o. Det spelar egentligen ingen roll inom vilket område vi pratar om. Kommunikation är a och o i alla sammanhang, mellan dig och stallägaren, mellan dig och din tränare, mellan dig och dina stallkompisar, mellan dig och din eventuella medryttare men framförallt och det absolut viktigaste av dem alla mellan dig och hästen.

Ändå så verkar hästfolk ha väldigt svårt för att kommunicera, vi borde ju vara proffs och härdade efter alla dessa år i stallet där vi har varit tvungna att kommunicera. Men inte det, det finns nog ingen sport som det sker så mycket skitsnack i, men framförallt stora missförstånd på grund av dålig kommunikation.

”Så besviken på Lina som släppte ut min häst i fel hage, trots att jag sa vart hon skulle gå”
”Behöver nog byta medryttare, Sara har hoppat på två av sina tillfällen nu”
”Typiskt Johanna att sopa i stallgången trots att hästarna är inne”
”Kan inte förstå hur svårt det ska vara att hänga grimman utanför boxen med grimskaftet fastkopplat”

Jag tror ni förstår vart jag vill komma? Och självklart finns det i vissa fall människor som bara är allmänt ouppmärksamma och struntar i allt vad regler och kommunikation heter, men ofta är det missförstånd som växer och blir stora problem i onödan. I många fall skulle en bra kommunikation kunna lösa detta, undvika missförstånd och därmed undvika problem och negativ stämning. Sa du verkligen till Lina på ett tydligt sett? Vilken hage som gällde och vilken dag, och var hon helt med på noterna? Har du och Sara pratat ordentligt om vad som gäller vid hennes tillfällen, får hon hoppa, i så fall när och hur ofta? Har ni gått igenom stallreglerna med Johanna? Finns det någon skylt med regler osv som gäller i stallet? Hon kanske inte har fått reda på vad som gäller vid sopning. Har ni tydliga rutiner i stallet, kanske en liten påminnelselapp eller upplysning kan vara passande för de som ibland glömmer att hänga grimman där den ska vara.

Jag själv är otroligt noggrann med alla mina saker, var sak har sin plats och jag tror att antalet gånger jag har glömt något kvar i stallgången eller liknande är väldigt lätträknade. Jag själv stör mig också mycket på människor som är slarviga, glömmer saker eller helt enkelt inte lyssnar men samtidigt får man ibland fråga sig om man kanske var två i problemet? Kanske var det just kommunikationen som brast, ofta är man två i felet och inte ensam. Om inte annat tror jag att vi måste våga ta tag i saker direkt med personen i fråga istället för att gå och snacka. För som sagt är det ofta ett missförstånd som växer och blir mycket större än vad det behövde bli. Vilket är onödigt. Kan ju tillägga att jag inte upplever dessa problem i mitt nuvarande stall, men har stött på det vid flera tillfällen tidigare och tycker det är ett ämne att belysa.  

Kommunikation är a och o, så glöm inte att kommunicera med era stallkompisar och andra berörda personer. Våga säga ifrån på ett schysst sätt istället för att gå runt och irritera sig i onödan. Som sagt bör vi lägga mer vikt på att kommunicera på ett effektivt sätt. Lite senare kommer även ett inlägg om just kommunikationen dig och hästen i mellan.

Håller ni med mig eller är jag helt ute och cyklar

Ett vanligt samtalsämne eller ska vi säga diskussionsämne inom ridsporten är det här med om medryttare bör betala för sig eller inte. För det första anser jag att det är upp till varje enskild hästägare att bestämma det, det kan ju i många fall bero på om man just behöver hjälp för tidens skull eller för att man kanske vill ha en liten ekonomisk hjälp. Oavsett är det upp till ägaren att bestämma, och sen hitta en medryttare som är med på samma villkor. I mina ögon är ingenting rätt eller fel, utan upp till varje enskild individ. Som hästägare har man ett val, likväl som ett ansvar och huvudsaken ska väl vara att man gör det som är bäst för hästen. Huvudsaken är väl att medryttaren passar hästen och kommunikationen mellan ägare och medryttare fungerar som den ska.

Även om jag är relativt blank när det kommer till det här ämnet så tänkte jag ändå berätta hur jag tänker kring min egen häst. För det första går ju Caga på ridskola 1 dag/vecka och för det drar Helene av 1/7 av själva stallhyran. Sedan har jag en tjej som heter Veronica som har min häst 1dag/vecka, även hon betalar 1/7 del av hyran. För min är detta otroligt givande, och en stor ekonomisk hjälp. Jag har valt att ta betalt av den anledningen att min häst mer eller mindre hyrs 2 dagar i veckan, Helene hyr hästen och Veronica frågade om det fanns möjlighet för henne att låna min häst en dag i veckan. Jag har alltså inte letat efter en medryttare utan blivit tillfrågad, så jag mer eller mindre lånar ut min häst för hennes intressen. Sen passar det mig väldigt bra också, då jag känner att den ekonomiska och tidsmässiga hjälpen är nödvändig just nu under den tiden jag studerar.

För mig har det å andra sidan alltid varit självklart för mig att ta betalt för att någon annan rider min häst. Ridning är en dyr sport, och hästen är inte gratis att ha i stallet. För mig har det heller aldrig ifrågasatts av medryttaren utan vi har varit på samma villkor. Vilket har varit skönt för mig. På något sätt har det alltid varit så här, vilket har gjort det till en självklarhet. Alla i mitt stall tar betalt av sina medryttare, och vi alla tar i regel lika mycket. Antalet delar motsvarar antalet dagar i veckan, så om man rider 2 dagar i veckan så genererar det i 2/7 av stallhyran (exkl. skoning ect). Det har som sagt fungerat bra genom alla tider och så kommer det högst troligt att förbli.

Men som sagt jag har absolut inget emot de som tycker annorlunda och tycker inte att det bör vara ett ämne som väcker så pass mycket känslor och är så pass känsligt som det uppges vara. Alla hästägare bestämmer själv, det är upp till dem hur de vill göra och vad som fungerar för dem. Det viktigaste är att medryttare och ägare är på samma plan, och tycker och tänker lika kring frågan.

Vad tycker ni läsare?





   

Satt och kollade lite på världscuphoppningarna från London igår. Då var det ett par hästar, precis som vanligt, som envias med att konstant sparka och hålla på mellan hindrena. Det förekommer nästan alltid att ett gäng hästar utövar detta. Huvida det beror på om dom har ont (vilket man alltid kan fråga sig då jag tycker att det är lite av ett konstigt beteende), om dom bara är dåligt uppfostrade, är busiga eller bara har en ful ovana är inte vad jag tänker ta upp här.

Min tanke är, vem vill ha en sådan här häst? Jag själv skulle aldrig köpa en häst med det beteendet, det är lite sak samma hur bra den är. Det måste bli otroligt orytmiskt, obalanserad och irriterande att ha en häst som konstant sparkar mellan hinder. Jag skulle helt enkelt tappa fokus helt och endast sitta och irritera mig på det. Dessutom lär man i regel tappa massa tid i omhoppningar eftersom sparkar tar tid och vägarna kan bli svåra att hålla när hästen gång på gång flyger iväg.

Som sagt jag skulle aldrig skaffa mig en häst som gör detta? Dels pga ovanstående skäl men också just det att jag starkt tvivlar på att hästen är helt nöjd när den hela tiden springer runt och sparkar, för det kan inte heller vara bekvämt för hästen. På något sätt känns det som om hästen har ont, är missnöjd med sadel, eller annan utrustning, irriterad på något i ryttarens ridning ect.

Vad säger du? Vad tror du att det beror på och skulle du själv kunna tänka dig att skaffa en häst som konstant sparkar bakut mellan hinder?

Jag är faktiskt glad över att vi inte är någon stor blogg utan att man skriver för att man vill skriva. Att det fortfarande är på den nivån att man byter kunskaper, livserfarenhet samt tips vid med och motgångar. Vi har en trevlig blogg, där det är trevligt att klicka sig in och läsa intressanta kommentarer med bra stämning.

Avundsjukan styr Sverige vilket är sjukt tråkigt. Man får inte anse att man är bra, likväl får man inte anse att man är dålig för då bara klagar man. Det spelar ingen roll vad man säger, någon ska alltid ha en taskig åsikt om det. Det handlar i regel inte om vad man säger, utan hur och med vilken ton man säger det. På Internet kan man inte höra tonlägen eller se personen vilket ställer högre krav på texten och sättet man skriver på, man bör tänka på en och två extra gånger innan man skickar iväg något. Det kan så otroligt lätt missuppfattas. Samtidigt får man inte heller sitta med taggarna utåt och ta alla kommentarer som något negativt. Två personer som gör just detta är Linn och Ingrid på dressyrmupparna, det spelar ingen roll vad som skrivs till dem. De har taggarna utåt, tar allt negativt och pikar tillbaka. Tråkigt för många gånger är det otroligt bra tips. Hur hamnade vi i ett läge där vi inte vill ha hjälp och tips? Finns ju folk som varit i samma situation som kan ge tips som är guld värda!

Samtidigt så anser jag att om man inte kan vara glad för någon annan, säga något trevligt eller komma med konstruktiv kritik på ett bra sätt så ska man låta bli att kommentera. För då blir resultatet aldrig bra i alla fall. Onödigt för båda parter. Så tänk på det en extra gång, hur ni skriver och hur ni läser vad andra skrivit. Mer än häften av alla gånger är det stora, feta missförstånd.

Passar på att tacka min underbara stallkompisar, som gör att stämningen i stallet alltid är på topp. Och där råden, och tipsen kommer flygande så fort man behöver dem!