Den eviga debatten.

Var och varannan artikel man läser handlar om samma sak, något som vi har väldigt svårt att komma överens om men som vi ändå tycker ganska lika om i grund och botten - nosgrimmor. 
 
Att en så stor grupp människor tycker att det är onödigt att ta upp problemet är för mig skrämmande. För det har alltid varit en självklarhet att man spänner nosgrimman så två fingrar får plats på nosryggen. Punkt. 
 
Så som i många sammanhang kommer åter "Där kunskapen tar slut, tar våldet vid". Ridning är en konst, ett hantverk, som man i många år tränar på att förbättra. En del har naturlig fallenhet för det medans andra får slita tre gånger så hårt. Vissa tror det finns genvägar, och det är då det blir farligt och djur får lida.
 
Vad jag inte kan förstå är hur man kan välja att dra åt en nosgrimma så hårt att den synligt gräver sig in i hästens kinder, att man behöver vara två pers för att ens få loss den igen, att en lös padd ska kunna sitta fast utan att röra sig en millimeter, att man kan välja att utsätta sitt djur för igentejpad mun och händerna fastbundna bakom ryggen. För det är så det är, och det är ok enligt allt för många tränare, domare, ryttare och åskådare. 
 
Tänk vad man hade förenklat det hela om man bara bestämde att en mätsticka sta användas på alla ekipage, varje tävling. I ett år. Bara för att make a statement och få upp ögonen lite för hur det SKA vara. 
 
Hästen behöver kunna röra sina käkar, gapa lite för att kunna visa obehag eller komma ifrån tryck. Ni som drar åt nosgrimmorna hårt, anar ni ens hur kuvad er häst förmodligen känner sig? Den är hindrad från att röra sin mun. Hjälplöst stänger den av och blir en snäll häst som gör allt vad ryttaren säger. Den där mjuka ha den och finkänsliga sporrarna som domaren ser. 
 
En häst är ett stort djur.
En häst är också ett mycket vänligt djur.
Ett djur med den storleken skulle lätt kunna vara oerhört farligt, istället möter Den världen med nyfikenhet och försiktighet och skulle i princip låta sig själv bli ihjälslagen av en människa innan den skulle gå till attack.
 
HUR kan man inte vilja låta sin häst ha åsikter? 
Man vet inte bättre. Det är min enda förklaring. Brist på empati, kunskap, ödmjukhet och tålamod. 
 
 
För att inte tala om hur alla tyglar ska vara supergrip non slip. Spontant känner jag att om det behövs har du för mycket i handen, men det är en annan historia.