När livet är upp och ner och bakåfram

Ibland tar livet en annan vändning än vad man kanske planerat. Jag börjar tyvärr bli ganska van vid det numera, det känns som att mitt liv inte alls tänker gå som jag vill. Så jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Min vardag kantas just nu av ångest, panikångetsattacker och matproblem som följd. På det försöker jag jobba på som vanligt och det går helt okej. Det svåraste just nu är att få i mig mat, när jag har ångest och mår sämre så är det som att min kropp är oförmögen att få i sig mat. Vilket på riktigt är svinjobbigt. Jag fungerar inte utan mat och försöker tvinga mig att äta, det går sådär. I perioder, allt jag får i mig är en vinst. Men nu är det slutgnällt om det, livet går vidare. Jag tror det kommer bli bra även om omställningen är svår som fan!
 
Förra veckan var jag dessutom sjuk så ja därav utebliven uppdatering från min sida. Abbe tog det lite lugnare förra veckan eftersom jag hade svårt att följa vårt schema. Men helgen och början på den här veckan har varit som vanligt och enligt plan. Idag ska vi ut på grusvägarna en sväng för att peppa inför träningen i morgon. Elin hoppas på att kunna komma ut tills min träning för att kika och filma lite. Jag vill gärna ha film så det hade varit super! Om inte annat är hennes mentala stöd oslagbart för både mig och Abbe.
 
Igår red vi ett sista dressyrpass innan Johannaträningen och Abbe var sååååå fin. Lätt ett utav de bästa passen jag haft på länge. Så himla härlig ridkänsla. Lyhörd, framme, positiv och ambitiös. Det är dom där passen som gör att jag tycker det är värt att slit när jag både vill slita av mig håret och strypa hästen med en gramantygel (inte bokstavligt talat såklart). Jag längtar tills allt slit lönar sig och han oftare kan bjuda på det han gjorde igår. Han var verkligen så fin och härlig att rida. Det var bara han och jag i ridhuset och vi njöt nog av lugnet båda två. Roligt!
 
 
 
 
1
Carina

Ville bara säga att jag känner med dig. Ångest är hemskt energikrävande och verkligen svårhanterat för att inte prata om ätproblem. Du kommer att hitta ett sätt att hantera det, det är jag säker på. Kram på dig!

Svar: Tack! Det tror jag också. För mig går det lite upp och ner och det är bara att bita i det sura äpplet och försöka ta sig ur det när man hamnar i ångestkarusellen! Men tusen tack. Kram!
Emily, Mikaela Ä, A