TuesdayThoughts: Materialist, javisst! Eller?

Liiite för sent eftersom det inte är tisdag längre. Men bättre sent än aldrig tänker jag. 
 
Jag tror nästan att vi alla kan skriva under på att vi har ganska mycket saker till våra älskade hästar. I regel är stallets förvarningsutrymmen överfulla, vi har en del i bilen, något hemma och på andra lämpliga eller mindre lämpliga ställen. Sakerna flödar och de verkar föröka sig också? Eller har man bara glömt bort hälften som man har?
 
Att ridsporten är en matrialsport vet vi nog alla om. Det går givetvis att lyckas ändå men vi verkar inbilla oss att det går bättre om vi har fina saker. Självklart är fina saker superroligt (det tycker jag också) men hur mycket är nödvändigt egentligen? Vi är nog många som borde lägga pengarna på träning istället för ännu ett nytt schabrak eller kanske bara låta bli för att vi har tillräckligt som det är. Kanske, kanske inte. Det är ju trots allt ett fritt val.
 
Vad jag tycker är tråkigt i den här ekvationen är att det är säkerligen många som känner att de inte kan köpa nya saker hela tiden, speciellt inte dyra och populära märken eller sadlar för tiotusentals kronor. Sen finns det faktiskt en aspekt till och det är miljöaspekten. Vi konsumerar otroligt mycket redan sedan innan, jag vet inte om ridsporten behöver vara en bidragande faktor också.
 
För mig är det ganska självklart att när jag köper något så används det flitigt tills den dagen det går sönder mer eller mindre. Jag har en del grejer, absolut men jag försöker slita dem med hälsan och inte byta ut för att något annat är mer inne. Om jag rannsakar mig själv varje gång och frågar:
1. Är det något jag behöver?
2. Är det något jag kommer kunna använda en lång tid framöver?
3. Finns det något som det ersätter?
 
Då får jag mer koll på att jag köper just saker som jag behöver och som jag kommer vilja ha en bra tid framöver. Det känns absolut bäst för mig. Självklart köper även jag saker ibland som jag bara känenr att jag vill ha men som jag kanske egentligen inte behöver men jag försöker. 
 
Att ha häst är dyrt men frågan är hur dyrt det är egentligen om vi inte hade köpt så himla mycket saker. I den här sporten är allt dyrt och utrustningen är inget undantag. Vi pumpas på pengar och vi betalar gladeligen. Ibland undrar jag faktiskt hur alla har råd? Vi är två personer i vårt hushåll och tjänar båda över medel och där en utav oss kännar ganska mycket mer än medel och jag känner ändå inte att jag kan spendera lika mycket pengar på prylar som de flesta andra jag känner även om jag hade velat. Så ibland undrar jag, vart kommer pengarna ifrån? Har verkligen alla råd eller går folk på knäna för att kunna köpa saker, passa in och känna att de kan fylla sadelkammaren till bredden? Det känns som att väldigt många kan köpa nya set med schabrak för tusen kronor, ny hjälm för 7000 kr, en ny kavaj till samlingen för 5000 kr så att man kan matcha varje schabrak man har, nya rambotäcken för 3500kr etct etc. Det finns som sagt inte i min värld, och hade inte funnits även om jag ville. 
 
Detta fenomen är ändå ganska nytt. Jag kan inte menas att det var så när jag red ponny till exempel. Då var det betydligt enklare. Eller i alla fall upplevde jag det som det. Idag känns det som att man åker och tävlar för att visa upp sitt fina släp, sin dyra sadel och sin tävlingsoutfit som går loss på hur många tusenlappar som helst inte för att tävla (vilket är dyrt i sig), och jag vill nog tycka att det inte alltid är gynnsamt för sporten. Det känns som att många tävlar av "fel" anledning".
 
Jag vill ändå poängtera att det självklart är okej att köpa saker, dyra märken och det som faller en in. Jag ser inget konstigt med det, inte alls. Jag gillar själv att unna mig fina saker och gör det titt som tätt. Jag önskar kanske mer att attityden kring det ändras lite för jag tror den är hämmande. Jag önskar att alla känner sig välkomna oavsett möjlighet till prylmani eller inte. Det är ju trots allt bara en viss andel saker vi faktiskt behöver!
 
Om ni skulle lista de saker ni faktiskt behöver, vad skulle listan innehålla?