Första unghästen, tankar.

Stein är ju den första unghästen jag äger, första hästen jag får följa från föl till vuxen. Det är väldigt spännande och samtisigt lite läskigt! Jag är rätt trygg i min hästhantering, säker på min sak och trygg i mig själv. Mina andra hästar är bra förebilder för den lille och jag hoppas verkligen deras härliga lugna natur smittar av sig och gör Stein till en trevlig individ att jobba med. Han är redan trevlig såklart men det tar ju tid att bli en såndär cool häst som mina andra grabbar :)
 
Planen under hösten är följande saker i fokus:
 - bli tryggare i verkningen, det är lite svårt fortfarande både med balans och tålamod
 - lastträna och kunna provåka kortare sträckor
 - inkallning när han är lös för att såsmåningom lära in att parkera vid pall 
 - massa bus och lek! Miljöträning hemma på ridbanan med "läskiga" saker som pressenning osv, löshoppa  ochså såklart på lite leknivå för det tycker han är väldigt roligt.
 - få vara häst och leka med kompisar
 
Idag fick jag hem en repgrimma till honom på posten :) sååå fin!
 
 
Och i förrgår blev det dusch :)
 
 
 

Den moderna dressyreliten.

Bilder och filmer från träningar och framridningar i dressyr dyker upp hela tiden. Dressyreliten sätts under lupp åter en gång och gång på gång försvaras det som ögonblicksbilder. Så dyker det upp en FILM och folk försvarar det med att hästarna blir spända, pigga osv osv osv. Jag vill gråta! Vill inte ni? Är det såhär det ska se ut? Att rida fram harmoni genom hets och våld, skapa en falsk lösgjordhet med att hästen är så spänd annars att den ser ut som en gummiboll när man väl mjuknar i hjälperna och ska in på banan. DET är INTE dressyr.
 
Spänst, harmoni, förståelse, lösgjordhet, mjukhet, ÖDMJUKHET för djuret och sporten. Hur ofta ser man sådant numera? Jag kan säga att det är så sällan så att jag blir förvånad när det väl dyker upp någon som är en fröjd att titta på. 
 
Jag vill inte kolla på dressyr mer. Jag kan kolla till viss del på hobbynivå och ibland på lite högre tävlingar, men dessa framridningar klarar jag knappt av att kolla på och det har smittat hobbyryttarna också, de ser hur eliten gör och tar efter, det är som en pest! 
 
Det är hästar vi håller på med för i helskotta, känsliga, uppmärksamma hästar, de vill förstå och göra rätt för sig men de vill också få ha en åsikt, något som gör ont eller är jobbigt mentalt eller fysiskt vill de helst inte göra och de måste få säga det. De hästar jag ser är så rädda för att göra fel att varenda ådra är på utsidan av kroppen och ögonen rullar, skummet stänker åt alla håll och benen har en takt som skulle kunna vara bas till vilken houselåt som helst. 
 
Hur långt ska det få gå?
 
Ögonblicksbilder, ögonblicksfilmer, korta sekvensker, det "klipps för mycket" säger dem. Hallå? Ett sådant ögonblick är ett ögonblick för mycket, en kort stund är en stund för mycket, den stunden känns förmodligen som en evighet för den stackars hästkraken med sina hysteriskt fladdrande ben åt alla håll och mulen långt intryckt i halsmuskeln. Lägg till kandar och sporrar på det med, hästen har inte en chans. Det är en våldtäkt mitt ute i det öppna och folk tycker det är fint att se på alltså?
 
Jag personligen har fotat framridnigar och dressyrtävlingar i många många år och jag ser bara hur det har eskalerat och blivit värre och värre. Jag orkade inte med det till slut. Det gör ont ända in i själen.
 
 
 
2

Trots sommarvärme känns det att hösten närmar sig

Ja visst är det lite vemodigt ändå? Vi hade första styngflugan hemma igår så nu blir det att skrapa ägg och rädda hästarna när de springer i panik. Curre går på stallplanen med öppet in i stallet, han gillar inte värmen alls och står helst inne i stallets lite svalare klimat.
 
Snart kommer nog årets höskörd också och gödselstacken ska tömmas, stallet ska målas (det som är tuggat) och snart är det dags att börja fundera på foderstater! Konstigt nog är hösten min favoritårstid, avskyr vinter av hela mitt hjärta men hösten alltså, jag älskar höst! 
 
Nog pratat om hösten. 26 grader och vindstilla är vad som bjuds på just nu, dags för mig att gå ut och pyssla lite i stallet och se så hästarna har vatten, de dricker otroligt mycket nu jämfört med för en vecka sedan när det var 15 grader och blåsigt. 
 
 
Från en uteritt för ett par dagar sedan. Trött efter en hel dags jobb funderade jag på om jag skulle orka rida, gav mig till slut ut och ångrar det inte en sekund. Prins var helt fantastiskt fin, pigg och glad, positiv och bara sådär underbart go! Skulle bara skritta en sväng barbacka men det blev lite trav och galopp också så vi gjorde lite fattningar från skritt och fick en stor härlig rund galopp. Jag hade en sån dag där det är lite svårt med balansen, fint tajmat när hästen är extra pigg och tar stora kliv så jag fick kämpa lite :)