Ett steg fram och tio tillbaka

Idag startar dagen på kontoret och följs av en trip till Ullared och Ge-kås med mamma. Ska bli mysigt. Hoppas att det inte är alldeles för mycket folk bara men man får göra det bästa av situationen. Så nu blir det jobb ett par timmar till innan bilen rullar till mamma och sen vidare ner till Ge-kås. 
 
Som rubriken säger känns ridningen just nu. Det känns som att varje gång jag får gå ett steg framåt med Abbe så blir det sedan 10 steg bakåt. Kanske något överdrivet men det känns som att jag konstant jobbar i motvid. Igår gick första halvan av passet super. Jag jobbade med övergångar skritt-trav och trav-halt-trav och mängder med snabba tempoväxlingar. Han var så fin. Bärig, mjuk, med mig, framåt och verkligen i ramen och framme för skänkeln. Men andra ord: jag var helnöjd. Sen fick han en skritt paus, jobbade lite med att leka mellan ökad och samlad skritt samt lite öppnor. Sen var planen att rida lite samma sak i galoppen, dvs markanta tempoväxlingar och övergångar. Det är något vi verkligen behöver jobba med och förutsättningarna kändes bra igår. Första och andra galoppen var fin, han var rund och bärig och gjorde två fina avbrott. Tredje galoppfattningen valde han att sparka i och jag tryckte på framåt. Sen var det lite som att han tyckte att han hade ställt upp nog för dagen och sa tack för sig. Fick ingen go känsla, han blev spänd, motig och sur. Jag försökte gå tillbaka två steg och travade under lättridning och bara mjukt hitta kontakten igen men njae sa Abbe. Han valde istället att inte ta skänkeln och bjöd inte på något stöd i handen utan började istället klappra lite med tänderna och krulla ihop sig. Man får lite känslan: my way or no way! Sååå frustrerande. Vad jag än gör här, fortsätter att rida på som innan, backar och låter honom skritta/trava på långa tyglar, helt plockar bort kraven, eller hittar på något helt annat så kommer vi inte ur det. Dels blir jag lite frustrerad på Abbe för jag tycker inte alltid att det är befogat men främst blir jag frustrerad på mig själv som inte kan reda ut det. Vi kommer liksom ingenstans. Om traven är bra så får jag sällan en bra känsla i galoppen och om galoppen är bra får jag sällan en lika fin känsla i traven som jag vet att vi kan ha. Hmm kul utgångsläge, man får välja traven eller galoppen! Meeen skam den som ger sig. Dags att boka in träning och kanske ridhjälp också för just nu behöver jag hjälp.
 
Nu: kaffe och jobb!
Saknar btw geten på Snapchat!