AR och problemlösning, funktionell sits osv.

 
Jag tror att anledningen till varför jag fastnade så hårt just för den Akademiska ridkonstens sätt att utbilda hästen är just för att det är det man gör. Man lär hästen hjälperna, förstår den inte - nej då provar man att förara på ett annat sätt. På så vis blir alla delar en bit av all vardaglig hantering och man kan i princip göra vad som helst när som helst och hästen vet vad man menar. Om jag jämför med den engelska dressyren så tycker jag det ganska ofta var så att när man red ex hörnlinjen så visste hästen att det var skänkelvikning där medans om jag gav precis samma hjälp på medellinjen så blir det lite frågetecken För där rider man ju vanligen rakt fram. 
 
AR gör hästen lugn och uppmärksam. Den känner igen hjälperna och håller sig avspänd och det är väldigt roligt att jobba med de förutsättningarna och tanken att allt du gör med din häst ska förbättra något. Man börjar verkligen med renordlade hjälper, flyttar varje ben för sig och skapar en ram. När man sedan har alla pusselbitar så kan man sätta ihop dem. Det är det fina med att verkligen jobba på markarbetetoch vara tydlig, för det blir liksom inget konstigt när man väl sätter sig på hästen eftersom det är samma hjälper. 
 
Sitsen här har en stor betydelse med, den är still, balanserad och följsam - men tydlig och effektiv och man sitter så som man behöver sitta just då. Och målet är såklart att hästen ska följa ryttarens vikt med välsigt små hjälper. Lutar jag mig framåt och lyfter upp mig från hästens rygg och sitter mer på insida lår så kan jag justera väldigt lätt vart min vikt är, jag kan överdriva framåt och bakåt om det behövs utan att bli tung Bakåt eller statisk i min sits. Lyssnar inte hästen framåt? Då lutar jag mig lite bakåt och sedan framåt igen. Jobba med motsatser är väldigt mycket mer effektivt än man kan tro! Det blir tysligt för hästen och jag behöver inte ta i mer för det. 
 
Just den här lättheten man kan jobba med är så himla fin, som en konst och det är som att dansa med hästen eftersom man behöver inte vara på och dra eller trycka utan man har liksom som en energi mellan sig och hästen på ett helt annat sätt. 
 
En så enkel sak som att få stopp på hästen är något många har bekymmer med och så även jag - stundtals. Att stanna och att göra halt är två olika saker, detta är bara att stanna som vi pratar om nu. Alla hjälper upphör och jag andas ut - hästen stannar. Oavsett gångart eller vad vi gör. Hjälperna upphör - hästen är stilla. Då är det paus. Det roliga är att jag har alltid haft problem just med detta, speciellt i longeringen. Prins har liksom alltid fortsatt gå hur mycket jag än sagt ptroo och whoa och allt vad det kan vara. Igår när jag tränade Prins i paddocken så travade han, jag släppte ner mina armar, slappnade av och blev stilla och Prins stannade där ute på voltspåret hur fint som helst flera gånger. Helt utan något som helst krångel. Ska det inte alltid vara så enkelt?
 
Lite inspiration:
 
https://youtu.be/iaw_Ffu3M40
 
https://youtu.be/57iyIIbBbPA
 
https://youtu.be/wePCL9qNAn4