Abbe i ett nötskal

Jag håller ju själv fortfarande på att lära känna den där speciella herrn jag ahr i hagen. Han är en ganska speciell häst med mycket åsikter och konstigheter för sig men han är också en väldigt vänlig individ som alltid tycker att gos/mys och borst borde stå överst på att-göra-listan och att mockning är totalt onödigt. Han vill gärna ha uppmärksamhet all tid jag är där och han vill helst av allt vila mulen mot axeln, pussas, tigga och vara allmänt odräglig. Jag har några små saker som jag lagt på minnet som ni kanske inte visste om Abbe. 
 
  • Han fullkomligt avskyr halstäcken, jag har försökt men han vill helt enkelt inte vara instängd på halsen. Om det är riktigt skitväder så går en ofodrad hals bra men där går gränsen
  • Han behöver alltid gå på toa efter ett ridpass och det är nästan alltid så att han inte går på toa på ridbanan utan någonstans på väg från ridbanan/ridhuset till stallet. När han behöver gå så behöver han gå och skaq bajsa pronto, vilket oftast innebär mitt i någon gång, mitt på stallplanen, i en dörröppning etc. Han är mästare på att bajsa på opraktiska ställen. Det spelar heller ingen roll hur länge jag befinner mig på ridbanan efter ett ridpass, även om jag är där 15-20 min så bajsar han inte fören han kommer till ett mindre bra ställe
  • Han har blivit en liten tjockis. Jag trodde aldrig jag skulle säga det om min svårfödda lilla kuse men han har faktiskt lagt på sig och blivit lite tjock nu under sommaren. Så han får gärna gå ner ett hekto eller två men hellre lite för rund än så tanig som han var när han kom. Förhoppningsvis kanske jag inte kommer behöva fodra honom till förbannelse i höst/vinter utan endast hålla en god nivå. 
  • Döda ting är absolut läskigare än levande. Vilda djur mitt framför nästan går bra medan en sten kan vara det läskigaste i världen. Makes no sense. Stockar, rotvältor, stenar, stubbar och andra döda ting är fruktansvärda (jag tror Peggy lärt honom)!
  • Världens gottegris. Han är en riktig liten gottegris och tyvärr i dagsläget ganska bortskämd men jag kan leva med det. Han är fasligt söt när han tigger och jag är helt enkelt en svag individ. När han inte får något har han börjat se ännu sötare ut och funkar inte det försöker han hota mig. Även det något som jag misstänker att Peggy lärt honom ;)  Vi bad Peggy lära Abbe allt bra hon kan, tror hon har en annan vision än oss om vilka som är hennes bra egenskaper respektive mindre bra (om än väldigt charmiga)!
 

Äpplepäpplepirumparum

 
Häromdagen var jag och E ute i äppleträdgården och plockade äpplen. Det finns helt galet mycket äpplen i år. Vi plockade var sin stor kasse och tänkte försöka ta oss dit iaf en gång till innan äpplena är slut (läs: uppätna av rådjur, gjort och älg). Vi bjöd alla hästar på vägen tillbaka på äpplen vilket var väldigt uppskattat och man kände sig lite extra omtyckt för en liten stund. Det är minst 20 äppleträd i den gamla trädgården (som också är en hage, men på grund av alla äpplen står inga hästar där just nu) och flera olika sorter. Variation förnöjer säger man ju! Så där gick vi, med en kaffe i handen och plockade äpplen i solskenet. 
 
Hur härligt är det inte att kunna erbjuda hästen äpplen helt utan besprutningsmedel eller andra konstigheter. Abbe är mer än nöjd över min insats och försöker varje gång han kommer ut i gången snika åt sig ett äpple ur hinken. Gratis godis, och vi vet alla att gratis är gott. Vissa utav äpplena är så himla goda, röd/rosa rakt igenom och så galet saftiga. Så både jag och Abbe är nöjda med fyndet. 
 
 
 

Ännu en träningssöndag har passerat.

I söndags var det dags för träning igen, jag och Prins var först ut efter teorin så med ny inspiration så fick jag rida båda mina pass, var helt slut efteråt! Och puffen min också, Elise fick ha Prins som visningshäst på teorin också och det var en något motvillig puff som snällt gick med på att demonstrera fingertoppskänsla, viktförflyttningar osv. Prins är en gentleman så han låter sig visas på av vem som helst men han tycker bara om sin matte får jag alltid höra och visst ligger det något i det när han inte ens vill stå still vid pallen. 
 
Denna träningen var fokus på vikthjälper och energi, att hitta rätt längd på tyglarna så att de följer med vikten och gör det enkelt för hästen att förstå och följa ryttaren. Tänk så lite man kan behöva göra för att växla mellan öppna och sluta, öppna sin armbåge och stänga sin armbåge och då följer hela sitsen med och det blir tydligt för hästen. Vi hade lite problem med att få igenom böjningen utan motstånd just i högervarvet för att Prins gärna vill ha för mycket vikt på ytter fram, och som vanligt när hästen inte är följsam i innerhanden så är det ytter framben man behöver fokusera på. Tyngd i inner tygel är alltså bara ett symptom på att ytter fram bär för mycket vikt. Och istället för att dra i inner tygel och lägga till inner skänkel som man fått lära sig i den engelska skolan för att skåla ur hästen så är det alltså ytter tygel man lägger mot halsen och vips så är hästen lätt i innerhanden för den har flyttat vikten mot inner framben istället. En häst som flyter iväg utåt kan inte vara lätt i innerhanden eftersom den är påväg åt andra hållet. Borde vara självklart ;) 
 
Så våran läxa denna gång blev kust detta, öva på att följa vikten, rörliga höfter som följer med hästens höfter, energi - lutar jag mig framåt ska prins följa med och bakåt likaså. Akta mig för att låta Prins putta mig utåt i högervarvet med sin lite spända sida av ryggen. Så mycket att ta in så jag har glömt hälften! Nästa gång ska vi börja formge lite mer också, samlar man med bibehållen takt så får man mer lyft och mer styrka Och Prins orkar bära sig själv och mig bättre :)
 
 
 
Detta är ju bara så roligt! Lärorikt, inspirerande, bygger upp både häst och ryttare med sådan lätthet. Längtar tills nästa gång redan.