Ridlärare

Jag skall inte säga att det är alla ridlärare, detta är generellt av vad jag har upplevt både när jag själv gick på ridskola och vad jag sätt nu i mer vuxen ålder. Givetvis finns det undantag och de som är superduktiga på vad de gör. Jag önskar dock att alla hade utbildning, kunskap och framförallt pedagogiken som krävs för att kunna lära ut. Självklart också viljan att varje dag vilja lära sina elever att bli bättre.

 

Jag besökte en ridskola för ett tag sedan, jag gör det titt som tätt eftersom min sambos systerdotter rider där. Förra gången blev jag dock riktigt chokad över hur man undervisar. Denna tjej har under en period nu haft svårt att sitta ordentligt ner i sadeln när hon fattar galopp. Problemet blir ju att hon får svårt att fatta galopp. Man kan klart och tydligt se att det beror på att hon inte riktigt är tillräckligt stadig i sig själv. Hon ger en galoppskänkel och när hästen då inte fattar galopp utan ökar traven så tappar hon balansen och vill rida lätt istället (vilket är helt naturligt för mig, man intar den position där man åter igen finner balans). Visst alla har problem, men till mitt problem då. Vad ridläraren gör är ”sitt ner”, ”sitt ner”, sitt ner” osv typ 25 gånger på ett varv, för varje gång hon säger det så höjer hon rösten mer och mer och blir mer och mer irriterad. Skall tilläggas att hon verkligen inte blir arg eller beter sig illa på något sätt. Hon blir bara mer och mer upprörd eftersom hennes enligt henne själv övertydliga kritik inte tas in och fungerar.

 

Visst kan man behöva tjata men om man skall göra det så måste man ju veta säkert att eleven vet vad den förväntas göra. Om hon inte har förstått de 15 första gångerna lär hon inte göra rätt om du tjatar 15 gånger till. Se vad som är problemet, hjälp henne komma till rätta med det och därefter får du försöka igen. Hon hör vad du säger, hon försöker men det går inte. Du fortsätter skrika och då blir hon nervös och stressad istället.

Varför inte göra något så enkelt som att gå med, förklara hur hon skall lyckas sitta ner inte bara att hon skall göra det. Visa henne hur hon skall finna balans. När hästen beger sig iväg i slängtrav är det bättre att be henne sakta av till skritt och sen börja om. Om hon bara skall fortsätta trava i megatempo så kommer hon inte att finna balans och då kommer hon inte få ner rumpan i sadeln och heller inte kunna fatta galopp. Är det så svårt att förstå? Vi skall tillägga att vi pratar om en grupp på barn mellan 6-8 år gamla. Egentligen tycker jag inte att barnen skall fokusera på att galoppera alls, just min sambos systerdotter behöver finna sig balans ordentligt då man även ser att hon har svårt att sitta ner stadigt en längre tid när hon väl galopperar. Det känns som att man hoppat över ett eller ett par steg. Vilket är väldigt tråkigt!

 

Att jag inte lärde mig speciellt mycket under flera år på en ridskola när jag var yngre känns inte längre speciellt konstigt. Jag tyckte väl ridläraren var lite speciell, kanske inte så bra på att undervisa och jag klev inte direkt med stormsteg framåt i min utveckling men jag visste ju inget annat. Det gjorde inte min mamma heller. Hur skall man kunna lära sig något när risläraren:

 

  • Ber en göra något utan att säga hur jag skall göra det
  • Höjer rösten mer och mer och blir irriterad när man inte lyckas med det som denne säger att man skall
  • Inte ger individuell utbildning även i grupp där man fokuserar på gruppens olika svårigheter och problem.
  • Vi är inte likadana allihop och vi kommer inte bli bra på samma saker, vi har heller inte svårt för samma saker
  • Inte verkar vilja lära ut
  • Går snabbt fram utan att grunderna sitter

 

Jag önskar att jag hade en snäll liten ponny som jag kunde ha lektioner för henne på. Hon är egentligen så duktig och har ett sånt intresse men med denna typ av utbildning förstår jag varför folk slutar rida på ridskola. Det ger inget, blir heller inte roligt och barnen får bara höra gap och skrik i ridhuset. Detta ställe är absolut inte en dålig ridskola men jag tycker att just denna ridlärare borde fundera över hur hon lär ut och gå en kurs i pedagogik. Ogillar hon sitt jobb kanske det är dags att se över om hon skall jobba med något annat. De trivs ypperligt med ridskolan och jag vet att det överlag är en av de bättre ridskolorna men en annan typ av undervisning tror jag inte skulle skada. Även systerdottern älskar stället och trivs jättebra. Så det är inte riktat mot en specifik ridskola utan snarare mot specifika ridlärare och att man kanske skall se över hur sina ridlärare lär ut och ge dem eventuell fortbildning om det är behövligt. Just att vara ridlärare är svårt, det kräver mycket av dig som person hela tiden. Det är också perioder när det är kallt och jävligt att stå i ridhus och undervisa men det kommer på köpet. Det är bara att gilla läget. Jag hoppas och tror det är under utveckling och kommer bli bättre. Är detta något även du hört/märkt eller upplevt?
 
/Mikaela
1

GHS 2014

Idag blir det vila för åsnan. Elin är snäll och tar hand om henne eftersom jag skall åka in till Scandinavium och horse show ikväll. Sällskap idag blir mamma, vilket skall bli riktigt mysigt. Jag hämtar upp henne strax innan fyra och så beger vi oss till stan. Blir lite tid på mässan. Inte för att jag skall ha något men jag gillar att gå runt och kika på alla saker och alla galningar som handlar som tokar. Det enda jag skall ha är lite godis till åsnan och en fölgrimma eller två. Så inte är min shoppinglista speciellt rolig inte men det gör inget. Sen skall vi njuta av showen och lite mat och godis. Det är en tradition att gå med mamma så det skall bli mycket trevligt!

 
/Mikaela

Trött

Gårdagens ridtur var lugn och sansad. Åsnan har åter igen blivit lite trött, är väl en sådan period i dräktigheten antagligen. Hon vill gärna komma ut men lunkar helst på i sin egen takt. Vilket är en helt okej takt, hon är helt avslappnad vilket är så skönt. Man kan sitta på långa tyglar och bara följa med. Fina tjejen, hon är lite i sin egen värld igen, sävlig och traskar på. Innan har man ju fått vara helt med hela tiden för hon har varit både högt och lågt och ångat på. Nu är det behagligt att rida ut igen. Mysigt!

 

Vi fick sällskap av Ullrica och Timmy igår också. Avslutade med att jag fick rida Timmy några varv på ovalbanan vilket var en upplevelse i sig. Han är ett fullblod som tills ganska nyligen gått på banan så alla hjälper är inte riktigt befästa och han är lite speciell. Vi hade något lite missöde när vi missförstod varandra och han blev lite upprörd. I övrigt skötte han sig dock bra och var trevlig. Tror han kommer bli fin, han behöver bara sin tid. Får se om jag får äran att sitta på honom någon mer gång. Det hade varit trevligt. Dagens guldstjärna går dock till min lilla åsna!

 

/Mikaela