Första dressyrpasset.

Min första tanke var "shit det kommer aldrig att gå", som tur väl var så hade jag fel. Det var en helt enormt oengagerad och ointresserad häst jag umgicks med till en början, både i stallet och när jag ledde honom till paddocken så var han bara stendöd. Fick verkligen försöka väcka liv i honom med att gå och stanna samt svänga honom innan jag ens hoppade upp och sedan var det samma sak igen. 
 
När jag väl skrittat fram så började jag göra lite övergångar, korta snabba övergångar med så lite hand och skänkel som möjligt. Knack med skänkeln och beröm när han gick fram och kramning på tygeln och ett "ptro" och direkt eftergift när han tänkte sakta ner. Så höll vi på ett tag, för att det skulle hända lite så vände jag rätt upp och red varannan gång åt höger och varannan åt vänster så fick vi in lite träning på rakriktning också. Efter ett tag började Prins vakna till, han började bli kvickare och började även titta lite omkring sig, stanna för att klia någon gång och röra på öronen. 
 
När jag väl fortsatt göra massor med övergångar, trav, galopp, skritt, galopp, trav, halt, trav osv så blev han stadigare i munnen och rundare i formen (lät honom gå där han ville med huvudet, det tar verkligen död på framåtbjudningen om man börjar plocka i honom) och sedan kändes han sundtals riktigt fin, han började ta i med hela kroppen i övergångarna och han längde ut steget ordentligt bara jag slöt om benen lite grann. Galoppen var ganska svag, nästan åt det fyrtaktiga hållet och lite väl dålig rygg så där fick jag bredda händerna och lägga ner honom och försöka få mer kvalitet i galoppen så att han jobbade med hela kroppen, det är nog där det är mest jobb samt att få in vänsterbogen och höger bakben som han alltid slänger ut när vänsterbogen piper iväg. 
 
Kort och gott - det går men det är inte enkelt. Vi får verkligen se om en vecka räcker att få Prins motiverad nog att gå ett dressyrprogram, har ingen aning om hur jag ska göra om jag verkligen ska rida två program eller om jag bara ska ta ett och rida fram ordentligt istället. Han går alltid bäst i andra programmet men om han inte kommer orka så är det tråkigt om det är lagklassen som blir pannkaka. Han gick så bra i LB:3 på programridningen förra våren.. Dilemma!
 
Remontnosgrimma och tvådelat baucher samt barbacka var dagens utrustning.
 
 
/Emily

Hur länge håller sakerna?

Jag blir alltid lite fundersam över vad folk gör med sina saker för att de ska gå sönder så fort. Jag har aldrig behövt byta ut något "för tidigt" för att saken är söndersliten. Ta ridbyxor som exempel, jag kan ha mina tills jag tröttnar på dem, Mina senaste jag slängde köpte jag 2008 och då har jag haft dem på jobbet en hel del de senaste två åren så att sömmarna var så fula och slitna, de kom från hööks, kostade 600 kr - dvs ganska billiga ridbyxor som en del klagat på kvaliteten på. I mina ögon är 5 år av ganska tufft slitage är ganska bra kvalitet.
 
Och typ ridhandskar! Mina ena Roeckl har jag haft i tre år nu, de kommer hänga med ett tag till, klart de är lite slitna i tyget, de har blivit lite grå men det är inte hål i dem och jag har inte heller slarvat bort dem ;) Vantar brukar jag faktiskt ha bra koll på. Sedan använder jag nästan bara ridhandskarna när jag rider och gör iordning hästen. Annars har jag stallvantar på mig, speciellt på vintern då jag fryser lätt.
 
Jag tycker att man ska passa sig lite innan man delar med sig av hur dålig kvalitet olika saker har, vissa sliter ut grejer på en gång medans andra som säkert är mer försiktiga kan ha sina saker i flera år. Mina bruna converse har jag haft i sju år, de är fortfarande hela och fina trots flitig användning ;)
 
Det är ju en sak om man rider sju hästar per dag, då förstår jag att ridbyxor och handskar slits, men alla hemmaryttare som rider en häst om dagen och har en box att mocka och fyra höpåsar att packa, hur sliter man ut saker på ett halvår? 
 
 
 
/Emily
1

Lasttränat Prins :)

Idag blev lite lite mental träning för Prins, lastträning närmare bestämt. Prins trampar alltid rakt in i transporten så det är inte så att vi har problem med lastningen, men jag vill jag vill få honom att vilja gå in själv i transporten och vara nöjd och avslappnad där inne. Eftersom vi inte haft eget släp innan så har jag bara lastat honom när vi ska iväg någonstans och då har jag inte haft någon tid att träna på lastning.
 
Hur som helst så tror jag det var väldigt nyttigt för honom, jag lade lite godis i krubban så att han fick något gottigt när han gick in, jag gillar inte att muta in hästarna ifall det är så att man någon gång skulle stå utan "muta" och så går hästen inte in. Men som lite belöning inne i släpet är det inte fel tycker jag. 
 
Prins är ju en väldigt tålig häst, han gör allt man ber honom om. Lojal är ett bra ord, han "lyder" men han är samtidigt busig och nyfiken. Ex i stallgången så står han oftast lös men han behöver inte vara en robot för det utan får gärna nosa bland täckena och pilla med hinkarna, det spelar inte så stor roll för han stannar ju i stallgången och det var ju det jag bad honom om, frihet under ansvar brukar jag kalla det ;) 
 
Det jag ville med lastningen var att jag inte ska behöva dra i grimskaftet för att han skulle följa med in, han ska gå löst och kunna stanna och backa, ville han gå ut så fick han gå ut. Vi gick över rampen åt olika håll, var inne och sniffade i spånet, undersökte mellanväggen som faktiskt var läskig idag när man fnös på den - vilket Prins aldrig visat innan eftersom han förmodligen stänger av lite när han går in i släpet. Det enda negativa idag var väl att Prins är så fokuserad på att äta, så jag fick aktivera honom lite extra emellanåt, springa på stallplanen, flytta honom osv, annars bara åt han när han inte var i släpet. Jag hade bara repgrimma och rep, i början hade jag ett dressyrspö som förlängd arm men jag märkte att han blev lite spänd när jag hade det så jag dissade det ganska fort.
 
 
Smaken är som baken när det kommer till lastträning, vissa vill ha frontutlastning så man kan träna genom att gå rakt igenom, jag gillar dock inte det eftersom ifall hästen skulle få panik i transporten så tänker den framåt - större risk att den hoppar över bommen. Och andra använder sig av linor (jag gillar inte linor..) eller som jag föredrar på lite jobbiga hästar - Tobbes metod. Att låta hästen äta mat i släpet varje dag under en tid tycker jag också är en trevlig lastträningsmetod om man har en häst som gärna kastar sig ut eller är stressad i släpet, bara försöka göra det positivt och inte hålla på för länge.
 
/Emily
1